Inte som innan, men väntan på något bättre

Från något super till något toppen.

Fredags kvällarna har förändrats, inte alls som innan. Nu kör jag på mysiga hemma kvällar med familjen eller vänner och i handen blir det ett glas vatten och en appelsin. Förr visade jag mig knappt hemma på helgernas kvällar, och livet lekte. Jag saknar de, men vill inte tillbaka. Nu ser jag mest framåt, och vill att dessa sista 19veckorna ska fara iväg.

Nu de två senaste veckorna känns det som att magen bara knakar framåt, och mer och mer kläder slutar passa. Den "bruna randen" på magen börjar bli allt tydligare men illamåendet verkar inte vilja försvinna...

Och jag måste säga att jag är chockad över hur många gånger min blogg har visats efter endast ett inlägg, känns bra. Och jag känner mig mer motiverad till att fortsätta skriva :)