onsdag 1 juni 2011

Min dotter, mitt allt!

Lillan växer och utvecklas mer för varje dag som går, underbart att se men samtidigt lite skrämmande att hon växer så fort^^ Hon sover såklart fortfarande jämte mig och är alltid vid min sida sålänge ingen annan har snott henne under några sekunder, hehe.

Så vacker<3
Livet som mamma till min lilla Kimberly är helt enkelt underbart(!), de bästa jag vet med andra ord. Hon är mitt allt, finns INGET jag prioriterar mer än henne.<3
Det enda som är väldigt tråkigt är att hon har så ont i magen, vissa dagar är värre än andra. Att se henne skrika av smärta gör så fruktansvärt ont i mig :/ Så så fort apoteket är öppet får jag palla mig iväg för att köpa såna droppar som funkar på vissa bebisar som har ont i magen.

I söndags va det även min dag för först gången (mors dag), min kära vän och Kimberlys gudmor kom med trisslotter, grattade mig och spenderade mer eller mindre hela dagen här. Senare på kvällen kom lillans pappa och gav mig blommor. Lite underligt att det inte bara va min mammas dag, utan även min.
Måndagen spenderade jag (och Kimberly såklart) med den blivande mamman Alexandra och i tisdags var vi på BVC, min lilla groda är nu 51,8cm lång och väger 3760g. Så stolt över min älskade dotter<3
Idag kom Nathalie och Ida från Gotland på besök. Kul att träffa Ida efter såhär lång tid och hoppas på att få träffa henne mer i sommar :)
Imorgon ska vi med släkten på den årligt gökottan, får hålla tummarna för att vädret blir fint, inga mygg/knott som biter varken mig, lillan eller någon annan och såklart att vi får en toppen förmiddag vilket jag tror att vi får.
Haha, när jag läser det jag skriver märker jag att jag faktiskt gör mer om dagarna än vad jag inbillar mig.

Och från en sak till en annan måste jag säga att jag förstår inte hur vissa människor kan va så egoistiska att först anklaga en för att ha gjort något man inte gjort och sen när personen i fråga får det svart på vitt att han/hon inte ens kan ha mod till att säga det lilla ordet förlåt, i detta läget är det de minsta jag förtjänar. Och jag hoppas innerligt att detta beror på svaghet eller liknande.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar